Men det betyder inte att jag ville att hon skulle råka illa ut. Ja, nu var det ju inte mitt fel. Jag hade faktiskt inte minsta lilla med saken att göra. Som man bäddar får man ligga heter det ju, och den här tjejen ramlade i sin egenhändigt grävda grop.
Det finns helt enkelt ingen orsak att tycka synd om henne. Medömkan är ett effektivt vapen och dom som redan har gått i den fällan ångrar sig grovt. Hon utnyttjar människor till max och när hon bränt en bro går hon vidare till nästa. Hon är en obotlig pyroman.
Hennes skönhet gör det lättare att tycka synd om henne men den gör det också lättare att hata henne, att skratta åt henne, att göra narr av henne. Vi älskar att hata vackra kvinnor.
Men det rättfärdigar inte skadeglädje. En annan människas olycka borde aldrig kunna göra mig lycklig. Ändå gör den det, hur lite det än är. En liten del av mig känner att karma är rättvist, men mitt samvete säger att jag inte får känna så. Inte av medömkan, men av vetskapen att det gör mig till en dålig människa och jag hade hellre varit olycklig.
Location:Maui
